Burkar av minnen och minnesmaskiner
Marianne Saapunki ”In The Mind`s eye”
Galleri Konst & Kamera, Sidensjö, pågår augusti ut

Kontrasten är total. Från högsommarljus i det pastorala jordbrukslandskapet i Västertjäl öster om Sidensjö kliver jag in bakom ett svart draperi in i det helt mörklagda utställningsrummet på Galleri Konst & Kamera. Mörkrummet vore nog här mer relevant att säga. Ljuset från fönstergluggarna slår emot mig som exponeringar ut mot landskapet. Men någonting bryts i ljusbilderna, en mosaik av färger och former som man först på nära håll ser är glasburkar som staplats upp och som täcker fönstren.

©2011 BUS/Marianne Saapunki, installation (detalj)

Glasburkarna innehåller otaliga småting, både igenkännbara och helt främmande små fragment från vardagen som Marianne Saapunki sparat och förslutit under lock. Utan beskrivning eller katalogisering av innehållet i burkarna blir det hela en hemlig mix av allt möjligt både organiskt och konstgjort som vi brukar ha omkring oss, till synes det skräp och bråte som brukar hamna i små askar och lådor längst ned i något förråd. Om det kommer så långt och inte redan hamnat i sopkorgen. Man kan hitta ljusstumpar, trasiga och utdragna kassettband, frimärken, godispåsar, pusselbitar, skärvor, meddelanden, pappersbitar, hygienartiklar, omslagspapper, tidningsurklipp, löständer, plastgrejer, tabletter, olika former och typer av kort, torkade frukter och växter, plastleksaker, osv. osv. Framför ett större fönster står burkar uppstaplade från golvet och uppåt täckande halva glasrutan, som ett växande skafferi av materialiserad erfarenhet.

Med titeln ”In The Mind´s eye” förstår vi att allt handlar om minnet, en installation med konserverade minnen och ögonblick. Alla som sparat något i en glasburk och håller upp den mot ljuset förstår den egendomliga mystik som svävar kring det sparade. Nu vet vi inget om den personliga betydelsen i Marianne Saapunkis privata objektsamling. Det man slås av i installationen är mera det allmänna behovet av eller manin i sparandet, hur allt vi berör och genomströmmas av i vardagen blir bitar av oss själva, något som osynligt får våra fingeravtryck. Ett sätt att hålla kvar oss som hela människor är att bevara tingen omkring oss, annars splittras vi och förlorar sammanhangen...

Den knappa informationen i utställningen, egentligen består den bara av titeln, lämnar också utrymme för andra synvinklar. Lämnar vi det psykologiska därhän skulle man kunna se installationen som ett sorts iscensatt metaprojekt om bild och framkallning, med det mörklagda rummet, och dagsljusets exponering av objekten genom fönstren. Det understryks även av några hårt bearbetade fotoutskrifter av burkar på väggarna, som om de skruvats av alla grådagrar tills bara den minsta blixtsnabba reflexen av en bild återstår. För återigen, hur mycket är det egentligen vi ser i ett minne?

Galleriet är inrymt i en fd ladugård i Västertjäl, Sidensjö

Åke Hultmans minnesmaskiner
Planerna på ett galleri i Västertjäl fanns redan vid millennieskiftet då Åke Hultman köpte ladugården nära sitt sommarställe. Efter flera års renovering invigdes Konst & Kamera 2008. I huset finns också Åke Hultmans arbetslokal med avancerad fotostudio och plats för hans historiska fotoutrustning, där tyngdpunkten ligger på hans egentillverkade Daguerre-kameror. En Daguerreotypbild tas fram på en 0,5 - 1 mm till spegelglans polerad silverpläterad kopparplåt. Bilden framkallas med kvicksilverångor eller genom ett rött filter från en IR-rik ljuskälla. Den kornfria bilden har en nästan oändlig upplösning och metoden är direkt positiv. En daguerreotyp är således unik och går inte att göra i flera kopior. Denna den tidigaste formen av fotografi, med ursprung från mitten av 1800-talet, arbetar alltså Åke Hultman med i vår nuvarande så extremt digitaliserade tid. Förhoppningsvis kommer han också att snart kunna visa sina Daguerretyper i en egen utställning. Han har själv verkat som konstnär sedan 70-talet, förutom i foto även grafik och tuschmåleri.

Om inte namnet Daguerre varit skyddat skulle också galleriet ha haft det som namn. Nu blev det Konst & Kamera, ett forum som underförstått riktar in sig på utställningar med konstnärligt fotografi. Än så länge handlar det om en utställning varje sommar, och ett sådant snävt program gör också att ambitionen riktar sig mot det speciellt udda och utstickande. Marianne Saapunkis installation passar onekligen väl in i det sammanhanget. Utställningen pågår formellt till 15 augusti, men eftersom den inte plockas ned förrän vid månadsskiftet finns det faktiskt ytterligare tid för besök i överenskommelse med galleriet.

Vill man veta mera om Daguerrotypi kan man gå in på Åke Hultmans fotohistoriska hemsida: www.daguerre.info.se

Text och foto: Jan K Persson
2010-08-11